liten i norr

Varje år, varje vinter är det samma sak. Bara att det kom någon månad senare nu, därför förstår jag inte. Mörkret tar över och viljan försvinner. Att finnas till blir bara ett problem. Då kommer paniken. Stor, omtumlande och mycket ensam. Ingenting går och allt som inte är - jag älskar dig blir en förolämpning och kritik. Hemsk för alla andra, jag vet.

Men det blir lättare, största dippen var igår och det gick inte att hejda. Skönt att ingen bodde vägg ivägg. Det blir bättre och lättare. Idag har jag lyckats sy ihop fodertyget till ett helt tyg, lagt ut mönsterbitarna och klippt sönder igen. Sytt ihop fram och bak och nu i axlarna. Sist har jag vrängt. Skönt, riktigt skönt. I morgon kan jag fortsätta, efter totyrlektionen med Inga-Lena. (fast folk säger att hon är snäll nu)

Pricken över i:t som gjorde kvällen faktiskt på topp var en enormt glas varm nyponsoppa som jag fick av Alicia. Underbart!!