liten i norr

Nu är jag här! Jag säger bara att det är helt otroligt! Efter 108 mil är jag här och det är fantastiskt, naturen är förtrollande (trots att det regnar och har gjort det hela tiden), personerna jag bor hos är så vänliga och ja trots min redan saknad efter mamma tror jag att jag klarar mig fint. Jag har tagit massa onödiga bilder, men de får ni se en annan dag. Just nu sitter jag inne på deras kontor och får tacksamt använda datorn och internet. Mona och Göran har ett fantastiskt vackert hus och en ännu mer underbar hund! En gigantisk sanktbernad som heter Einar, han bor redan i mitt hjärta!! Så jag hoppas att jag får möjlighet att umgås mycket med honom.

Sen var det ju det här med Norrland, som vi redan visste är det är ju lite speciellt och det fick vi bekräftat. Så fort vi passerat Sundsvall såg vi fyra raggarbilar lite för tätt för att kunna bortförklara dem, sen visade det sig att HEP STARS ska spela inte så långt härifrån på en bilutställning med just sånna bilar. Sånt är Norrland helt enkelt.

I morgon ska jag få tillgång till mitt rum och då kommer det upp lite mer info om hur det ser ut och kanske lite mer om vad det är för människor jag ska bo med. Jag undrar dock vad som hänt med mina vänner, vart tog ni vägen? Inte en enda har svarat på mitt sms så det känns lite tomt. Om ni vill så är det bara att ringa.

Jag tänker på er och försöker med jämna mellanrum kväva lite hemlängtans- och ensamhetstårar, men än så länge har det gott bra.  Så det är bara att kämpa på!