Hos mor
Jag har faktiskt längtat hem till mamma och Östra Ingenstans så det var riktigt skönt att komma hit. Äntligen har mina magsmärtor gått över så nu har jag frossat i mammas hemlagade mat och kakor! (säkert det bästa att bota en sjuk mage på) så nu är man här och har det bra. MEN jag längtar redan tillbaka till mitt rum (hur dumt det än tänkas tycka), eller "mitt" rum måste jag väl säga (för Kristoffers skull)... Jag förstår inte varför jag bara inte kan njuta över att vara här. Det är helt otroligt vackert, det är så underbart tyst och jag är med min sötaste mor, men tralala nu så vill jag hem.
Annars har det varit en bra dag, enda sen London där jag träffade Mike (woff) har jag saknat Siri (miniwoff): min systers underbara valp! Hon är verkligen DEN gulligaste jag någonsin träffat, och det bästa är att jag är hennes andra favorit! (min syster får väl ändå lov att vara nr 1) Hon är faktiskt min favorit också, vilken tur tänker jag. Dessutom är hon sjukt bra på att se sånt som inte jag ser (jag ser fram till min nästipp, och det är inte särskilt långt) som tex. vi var på Erikshjälpen idag och stod och tittade på massa kläder och jag tyckte det ju inte var nått, men med syrrans ögon blev det två sjukt härliga koftor hem. Så sjukt nöjd!
Igår träffade jag tjejerna på lökis och jag inser att det är inte alls långt kvar nu tills det bär av till fjärran Norr. Det är bara tio dagar! Så sjukt skumt. Allt det här med att träffa alla, njuta av stan OCH hinna flytta och packa börjar bli lite stressigt. Jag sjukter verkligen upp det (känns inte riktigt som jag). Men jag vågar inte börja packa för då känns det som om tiden här blir ännu kortare. Jag längtar, det gör jag men jag vill verkligen vara med! Haha svartsjuka jävel som jag är.
