När minnena kommer tillbaka

Ibland tar det ett tag, ibland kommer de inte alls och väldigt ofta chockeras man av dem när man ser på bilder dagen efter. Så var det verkligen med denna kvällen, så hade jag inte haft den kameran hade jag inte kommit ihåg hur mycket jag kelade med Sebbe (och hur förfärad han va), hur Gabbe visade sitt hjärtmönster på bröstet, hur jag nästan visade brösten och massa mer! Jag vet inte hur jag ska förklara denna dagen. Men den började i stil med att jag och Kristoffer varit och köpt denna kameragåva och ätit glass. Till kvällen var det dags att säga Good Bye till mina vänner så vi gick till Myntha och började det lilla kalaset.



Vi ser helt otroligt gysiga ut...

Senare uppenbarade sig mina vänner, en efter en (eller två)













Men likväl som de kom droppade de av senare, utom de riktiga festprissarna! Och det var nu kvällen började på riktigt, gänget drog till Lunds. Till vår besvikelse var det knappt en kotte där, men det gjorde inget så länge vi hade mina snygga skor och en kamera!



Shit vad ni är bäst! Helt klart vad jag kommer att sakna... saknar

När Lunds nattliv inte passade längre dök några nya tomtar och drog med mig vidare ut till den sprudlande staden och vi hamnade åter igen på Myntha känns som om man är stammis där..



Varför inte göra oss vackra?

Natten rann iväg och vi vandrar vidare till Hercan.. det är nu mitt minne kan börja svika. Men till tradition tillhör posebilder och så även nu.



Kärlek!

Efter drinkarna, shotsen, ölen och champangen började det snurra och världens börjar bli så otroligt mysig! I allafall tycker jag att Sebbe är en gobit!



Undrar när han började tycka det var jobbigt...

Egentligen finns det för mycket BRA bilder denna kvällen men alltså, sen när man träffar på Gabbe och han överraskar en med en sådan kärlek.. vad ska man göra?



Jag säger bara vilken man!!

Stället stänger alla skiljs åt, utom jag och Hanna. Vi håller ihop i vått och tort och de flest fyllor. Massa "wanna be porr-bilder" senare ligger vi tydligen framför Domkyrkan och filosoferar över Lunds storhet. Och jag kan nog inte tycka att den dagen kan sluta på ett bättre sätt än så! Så jag vill bara tacka ALLA underbara vänner som var med och pallade sa sig till mig för att säga hej och hej då. Jag tänker på er!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0