liten i norr

Som ni forhoppningsvis uppmärksammat har jag ju börjat gå jägarexamen och nu var det dags för ett riktigt test, vi ska på skjutbanan! Äntligen oohh! Dagen började klockan nio på lördagsmorgonen och vi åkte iväg. Jag menar, trots att det är helg och grejer finns det nog inget som går upp mot att göra något vettigt (eller ja att inte sova bort heeel dagen), så vad passar bättre än att lära sig lite mer om vapen? Det var grymt dimmigt ute och alla var väl inte direkt morgonpigga i kylan.



Kristoffer alias Högen var iaf inte så morgonpigg, inte som det grymt tjovka dimman.

Vi anlände till en iskall stuga där vi fick träffa på en snubbe som skulle hjälpa Stig med att lära oss skjuta. Han gick igenom de olika vapnena och verkade var grymt härlig, en riktigt norrlänning som verkligen ville värva nya skyttar. Vi är ganska många som går jägarexamen, 10 stycken (tyvärr var två borta denna gången) så vi blev indelade i två grupper om fyra och Stckans team (jag, Hanna, Jonte och Högen) fick börja med prickskytte. Det kanske inte låter såå svårt men de där tavlorna var rätt långt borta så på 80 meter ska man träffa en rund tavla med diametern på kanske 25-30 cm (har ingen aning egnetligen hur stor den var) plus att det var tjockt med dimma.




Någon som tvivlar?


Sen efter vi fått en lite genomgång hur vi ska göra är det bara till att börja skujta. Första mooodiga man var såklart Jonte med sina tidigare erfarenheter från lumpen, och de satt fortfarande kvar... tyvärr. Sen fortsatte Högen, jag och sis Hanna.




Jonte                         Högen                           Jag Hanna


Vi var lätt det coolaste gänget! Efter att alla hade skjutit var vi självfallet tvunga att kolla på rsultatet. och av 5 skott satt i alla fall alla på den svarta tavlan!




jag är grym! (Detta är ju bara andra försöket!)


Efter ett tag som vi skjutit på den stora tavlan (den med vitt) skulle vi skjuta på en annan som bara bestod av det svarta. det verkade grymt svårt och jag trodde att jag inte skulle pricka en enda kula. Ibland går det dock inte som man tänkt sig.




Utan mycket mycket bättre!

Efter att vi fått sitta ner på en liten bänk och skjuta fick vi även prova på att stå upp. Två allternativ erbjöds, aning ta spjärn mot en pelare eller ta stöd av en kominerad vapenhållare/gångstav/fotoställ. Det enklaste sättet var att ta mot pelaren (och här är dte ingen tävligt, när man ska skjuta är det viktigt att göra det lättaste eftersom man vill underlätta skjutningen och minimera skadorna). Det var betydligt svårare att stå upp, allt var värre. Att hålla vapnet stilla och rakt var svårt men att orka hålla upp vapnet var värre. Jag menar, det var ju synd att man inte visste att det var så tungt för då kanske man skulle hunnit träna lite mer... Men, nöjd över min prestation i det iskalla vädret så hade pausen närmat sig och innan nästa halvlek var det uppvärning och mat som gällde. Man kan ju inte skjuta lerduvor på tom mage!

Efter en välförtjänt macka gick vi ut i det nu soliga vädret och med raska steg begav vi oss mot egtt nytt äventyr. Det har var vääldigt svårt i början, man fattade inte alls hur man skulle stå, vart man skulle sikta, hur snabb man skulle va och inte heller virlken kraft vapnet hadde. Första gången man tryckte av fick man värlkigen känna på den.




Jag måste ändå säga att jag kände mig ganska cool, iaf när jag träffade.


Min sista omgång satte jag 5-6 duvor i rad av sju och det tycker jag är riktigt bra! Det var en riktigt bra dag som avslutades med bastu och vila. Det kunde inte vatt bättre!