liten i norr

Igår dog jag, jag dog så hårt att jag aldrig ville dö igen. Jag tappade min kamera i golvet. Jag FÖRSTÅÅR inte grejen med mig och kameror. Jag vill bara väl men insisterar på att ställa till det för mig. Så när den hamnade i golvet flög en bit av, den där man justerar vilken typ av bild man vill ta. Mitt liv gick sönder med den. Så men masstårar rinnandes längs med kinderna gick jag in till Linn, jag möttes av skratt, hånskratt. I hennes säng låg jag sen och snörvlade och dreglade och fasade över hur jag skulle ta mig igenom detta här. Men jag hade hade en baktanke med att komma till Linn (förutom mitt behov av kärlek) hon går ju journalistlinjen och har grymt avancerade kameror så med lite tur hoppades jag att hon skulle iaf förstå vad det var jag skulle göra, skulle jag maila Pelle igen? Vad vi kom fram till var att inget hade gått sönder, mer än att plattan var av. En halvtimmes (eller lite mer) lirkande och min gussenuppssötoLinn satte den jäveln på plats! Så nu fungerar min kamera och jag lever ett lyckligt liv!