Det egentliga jaget
När jag åkte till min far för någon helg sedan för att fira hans 50-årsdag så öppnade jag en bok jag fick på min student. Den boken gjorde att jag rös, i hela kroppen. Det var som om jag hittat tillbaka till mig själv, eller att den påminde om vem jag är. Jag fick boken av ett par vänner som jag nu tackar lite mer. Det var nämligen så att jag satt inne på In-gallerian och hade laddat upp med lite käk, jag slår upp boken och läser de första meningarna. Sen kunde jag inte sluta, boken var som tillägnad mig. Nu när jag läser förordet igen får jag inte samma rysning men det gör ingenting.
Boken skriven till mig
På tåget sen kunde jag inte släppa ifrån mig den. Den är så enkelt skriven, tydlig och rak på sak. Inga krussiduller eller försköningar. Det gjorde mitt sinne så uppslukad att jag tillsamans med en av min fars vänner hamnade i en intensiv diskussion om livet, möjligheter och val. Vi pratade om steg man tar, steg man inte vågar ta och de man missar. Det finns två typer av steg man måste ta, man måste våga ta steget ut, från sig själv. Sen finns det steget man tar mot det nya, det mer fysiska steget. Jag känner ofta att jag blandar ihop, mixar och trasslar in dessa två. Det är lätt att planera inför de här yttre, fysiska steget men för det inre, personligare, tar det stopp.
Därför är det bra med böcker, med människor man känner, som inspirerar och motiverar
Jag vill mycket och jag är kapabel till mer men vad är det då? Vad är det som gör så här? Jag kommer att ta mig i kragen, gör det jag ska men vad är det som avgör när? Räcker inte viljan?
Regi, vad det innebär, är jag. Lite flummigt och lite överdrivet må hända men så sant. Regi av Martha Vestin talar om att man behöver inte kunna allt från början, berättar om olika sätt att kommunicera med världen bakom teatern. Det betyder för mig att det finns en väg in. Det kan inte, och behöver inte börja på högsta nivå det är inte det jag vill. Jag vill skapa, fantisera och förverkliga. Det kan låta att jag med övermod vet vad jag pratar om men till viss del gör jag det. Jag har realistiska mål och en plan på framgång men den är lång.
Just nu sitter jag och målar med pastell min nya kollektion, ideérna är många men det är svårt, mycket svårare än vad jag tänkt mig. Vi var med klassen idag i Sundsvall och självklart svängde vi in på Olssons tyger. Helt lycklig fann jag hur mycket tyger som helst som stämde in på mitt tema och nästan alla var på rean! Det svåra blev nu, tydligen att få ihop det till plagg.
Jag försöker i alla fall
Något annat som jag också gillar att läsa är det här
ELLE <3 tyvärr ät nog detta mitt sista nr på min premunation.. trist att vara student
Boken skriven till mig
På tåget sen kunde jag inte släppa ifrån mig den. Den är så enkelt skriven, tydlig och rak på sak. Inga krussiduller eller försköningar. Det gjorde mitt sinne så uppslukad att jag tillsamans med en av min fars vänner hamnade i en intensiv diskussion om livet, möjligheter och val. Vi pratade om steg man tar, steg man inte vågar ta och de man missar. Det finns två typer av steg man måste ta, man måste våga ta steget ut, från sig själv. Sen finns det steget man tar mot det nya, det mer fysiska steget. Jag känner ofta att jag blandar ihop, mixar och trasslar in dessa två. Det är lätt att planera inför de här yttre, fysiska steget men för det inre, personligare, tar det stopp.
Därför är det bra med böcker, med människor man känner, som inspirerar och motiverar
Jag vill mycket och jag är kapabel till mer men vad är det då? Vad är det som gör så här? Jag kommer att ta mig i kragen, gör det jag ska men vad är det som avgör när? Räcker inte viljan?
Regi, vad det innebär, är jag. Lite flummigt och lite överdrivet må hända men så sant. Regi av Martha Vestin talar om att man behöver inte kunna allt från början, berättar om olika sätt att kommunicera med världen bakom teatern. Det betyder för mig att det finns en väg in. Det kan inte, och behöver inte börja på högsta nivå det är inte det jag vill. Jag vill skapa, fantisera och förverkliga. Det kan låta att jag med övermod vet vad jag pratar om men till viss del gör jag det. Jag har realistiska mål och en plan på framgång men den är lång.
Just nu sitter jag och målar med pastell min nya kollektion, ideérna är många men det är svårt, mycket svårare än vad jag tänkt mig. Vi var med klassen idag i Sundsvall och självklart svängde vi in på Olssons tyger. Helt lycklig fann jag hur mycket tyger som helst som stämde in på mitt tema och nästan alla var på rean! Det svåra blev nu, tydligen att få ihop det till plagg.
Jag försöker i alla fall
Något annat som jag också gillar att läsa är det här
ELLE <3 tyvärr ät nog detta mitt sista nr på min premunation.. trist att vara student
Kommentarer
Postat av: Maja
intressant johanna :) jag tror man kommer långt på att försöka att inte ifrågasätta sina idéer och val så mycket, att man ska våga lite mer än man egentligen gör och såklart att man ska omge sig med ja-sägare och inte de som så fort något föreslås, sätter igång med att leta anledningar till varför det inte skulle gå!
Trackback
