Gömd i hören
Idag har jag varit så sjukt duktig, verkligen och idag kl. 17.00 var jag och tittade på ett väldigt fint rum på Trondheimsveien 13. Det var en jättetrevlig tjej som tog emot mig, synd att hon ska flytta. Men det var ett trevligt ställe, högt i tak och stora fönster. Rummet i sog var kanske inte så stort men det behöver man ju inte heller, allrummet var rymligare om man nu vill det. När jag sen traskade hem och tog min lilla (förvirrade) genväg tillbaka till Töyen såg jag det som Stefan varnat mig för; sprutor. Jag hade än så länge lyckats att inte se någon men nu hände den och ilningarna skjöt igenom kroppen och jag ville egentligen springa. Men det var ingen där och vad jag vet så rör dem sig inte själv.
Stefan berättar gärna om en händelse som hände en han känner, det var en tjej som trampat på 3 stycken och de gått rakt igenom sko och stuckit henne i foten, lyckligtvis har hon än så länge inte blivit smittad. Som om det gör mig lugnare. Usch! Det är faktiskt något som slagit mig, det finns extremt mycket pundare här, de är överallt! Och de är ständigt påvärkade. Rätt ofräscht tycker jag.
Ikväll ska vi tydligen ut men jag kan inte vilja åka hem mer. Sen jag kom hem har jag sovit och nu känner jag mig klar med det här. Nu vill jag tillbka till mina projekt och de med samtal.
Nu blir det tacos.
