liten i norr

Inatt kom jag fram till Sundsvall 03.30 (sommartid) och möttes av en efterlängtad Kajsa. Hon kom och hämtade mig med bilen och det var så himla skönt att veta att resan hade ett slut. Men något som jag också konstaterat är att när man passerat 5 h bussresa kvittar det om det är 3 till eller ler 8. Man kommer in i ett slags buss-sittar-mood, mycket praktiskt. Den sista bussersan förenklades också av att de visade film, den först Spiderman-filmen. Jag slogs över hur dåliga effekterna var men över att Peter Parker fortfarande har något lite extra.. superkrafter? Vem vet?

När jag blev visad in i huset så kom ett sånt behagligt lugn och nu kände jag mig äntligen trygg. Där var det bäddat på en madrass och jag kundet inte längtat mer.

Nu på morgonen vaknade jag av att det skramlade i köket och när jag slog upp ögonen stod Kajsa och Ola där och hela ordet var serverat, snacka om service! Jag åt till jag storknade, så gott var det. Sen nu ligger jag här med Kajsas supersnabba dator och kollar på när hon och Ola gör ärtsoppa och chokladiscotti. Livet leker och jag kan gärna vänta med att åka till korridoren, och Oslo.

ah!