Stressiga blåsor
Eftersom Stefan är sjukt morgontrött steg vi inte upp förrän vid hav elva, då hade jag varit vaken sen halv nio kanske och bara försökt somna om. Sen var den en lugn morgon/förmiddag men inhandling av frukost. Väl ute på stan sen, vid tolv gick vi till Oslo City och jag delade ut lite cvn, kändes dock ganska ovärt för de flesta sökte ingen eller så hade de nog av svenskar. Men så kan det va. Vi gick sen till Operahset, det var så himla fint! Det är svårt att bli förälskad i norgonstad när det är grått och blött men jag hoppas at den känslan kommer i sommar. Sen stressade vi som tusan till en adress och skoskavsblåsan blev ett faktum. Tyvärr (med gråten i halsen) insåg jag att jag var hel fel ute när klockan var inne för intrevnju. Jag var där jag ska vara i morgon. Så det var bara att bittert traska hem igen.
Nu sitter jag i soffan men en stresshuvudverk, ondadötter och lite småångest över hur jag ska komma till rätt ställe i morgon kl. 09.00. Jag ringde nämligen och berättade mitt missöde och den enda möjligheten för mig att träffa dem var i morgon vid den tiden. Bittert vet jag också att jag kommer att få ta mig själv dit utan någon Stefan. Hur ska det här gå? Sen ska jag kl. 11.00 vara på den adressen vi gick till idag, lite krongligt känns det att hitta tillbaka men nu har jag varit där, hoppas jag kommer i rätt tid bara.
Nu har jag ingen aning om vad jag sagöra, pojkarna är WOW-spelare och jag börjar redan bli rastlös. Tyvärr vill inte riktigt mina fötter eller mitt huvud ut å jag får väl se vad jag gör.
OH MY GOD!
Nu sitter jag i soffan men en stresshuvudverk, ondadötter och lite småångest över hur jag ska komma till rätt ställe i morgon kl. 09.00. Jag ringde nämligen och berättade mitt missöde och den enda möjligheten för mig att träffa dem var i morgon vid den tiden. Bittert vet jag också att jag kommer att få ta mig själv dit utan någon Stefan. Hur ska det här gå? Sen ska jag kl. 11.00 vara på den adressen vi gick till idag, lite krongligt känns det att hitta tillbaka men nu har jag varit där, hoppas jag kommer i rätt tid bara.
Nu har jag ingen aning om vad jag sagöra, pojkarna är WOW-spelare och jag börjar redan bli rastlös. Tyvärr vill inte riktigt mina fötter eller mitt huvud ut å jag får väl se vad jag gör.
OH MY GOD!
Kommentarer
Trackback