I väntans tider

Det är mindre än en vecka kvar. Det är galet, tokigt och lite läskigt. Vad kommer hända sen, när kommer jag trägffa alla igen, kommer jag träffa de jag vill igen? Jag ska i alla fall försöka minnas all bar som har varit här och tänkte fira det med lite bilder ifrån modevisningen, vår fantastiska modevisning som hade allt!


Min underbara, underbara och fantastiska Therese som kom upp ända ifrån Lund för att vara är i lite över 24 timmar!


Charlotta som kom ifrån Östersund gjorde mig äran att vara en av mina små dockor


Alice ifrån skolan är klädd i just nu mina favoritkläder


Och sen var det den andra Alice som gjorde ett fantastiskt bra jobb och jag tror ingen kunde ana hon bara är 13 år


Therese fick också gå i min kappa som jag haft fått så mycket beröm för, så himla kul!


Sen var det ju så att jag också gick, i mitt evighetsprojekt: byxdressen


Det är lite bilder ifrån de fyra visningarna vi hade, Det finns såklart fler men då hade nog inlägget blivit hur långt som hellst. Dessa bilderna har i alla fall Linn Saalbach tagit och hon är en fantastisk fotograf! Både min mamma och pappa var ju också otroliga som kom och tittade, mamma åkte faktiskt mer tåg än vad hon var hos mig. Eftersom min egna kamera såklart tagit sig en till tur till Tyskland (eftersom Kodak suger) så fick jag låna hans kamera och det blev en och annan back-stagebild också.


Lilla fantastiska Alice


Den andra underbara Alice <3


Den bedorande Maja var där och såg helt fantastisk ut

På andra sidan väggen hann man med någa mellan-show-bilder


Våra små fans som alltid finns där för oss


Mina fina flick(dock)or


Alice <3


Här är vi alla tillsammans efter andra visningen och det kändes så himla bra och dagen flöt på helt perfekt


Väldigt glada dockor


Här är vi alla designers och alla modeller, på en och samma gång

Det får nog avsluta bildspelen.

Denna dagen har varit den absolut segaste på hela året, antiklimax har varit på topp och ingenting har varit kul. Det är som man har gått igenom tvn, maten och annat trams utan att man egentligen vill. Jag tänker bara på den veckan jag kommer ha i Lund, jag saknar mina vänner så mycket och det börjar kännas att jag inte kommer hinna träffa dem på ytterliggare 4 månader. Jag skuller verkligen vilka bo i Malmö till hösten, jag vill så gärna ta upp mina kontakter och umgås med de jag älskar. Jag älskar alla här i Fränsta, massor massor massor. Det kommer vara en helvetes dag på fredag och ingenting kommer kännas kul då. Men nu, framtills Husborg känns allt melankoliskt.

Nu ska jag hjälpa till med tårtan som antagligen har påbörjats.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0