liten i norr

Idag har det snöat, ännu mer! Stora singlande snöflingor som man kan fånga på tungan. Det var iaf det första jag och Petra gjorde i morse innan frukosten. Det var länge sen jag blev så glad!

Dagen fortsatte med mönsterkonstruktion, som aldrig riktigt varit min starka sida men jag kämpar på ändå. Som tur var behövde vi bara hålla på med till fram tills lunch för sen fick vi göra av vi ville. Och det innebar i mitt fal... byxor! tänka sig. Så fick det iaf bli och efter ha suttit där till klockan nio ikväll har jag ändå kommit en bit.

Jag har:

• klippt ut alla mönsterdelar
• sytt sidfickor
• sytt fast fickorna på framstycket
• overlockat alla delar
• sytt den j*vla gylfen (som blev bra, trots allt)
• tråklat ihop hela byxan och provat den
• konstaterat att tygen är förjävligt att ha mot kroppen
• och sett att de är för tajta i vaderna (inte nog med det så var det tajtare på ena vaden.. trist)

Sen hann jag inte längre för plötsligt stod det en jätteäcklig man i syrummet och stirrade på mig och Kajsa som var de enda kvar i huset. Trodde vi.. Men inte nog med att han stod och stirrade på oss grymtade han till, på en väldigt otrevligt vis. Inte så men jag blev skitskraj och frågade Kajsa vem det var som stod borta vid tryckramarna. Hon tittade upp och gav mannen världens mördarblick och sa - Vem är du?
Då blev han rädd och gick iväg och ut. För att vara riktigt säkra på att han gått gick vi efter, med en sax och sopkvast som vapen. Vi hade hört att dörren slog igen (det konstiga var att den låst sig själv någon timme innan.. var hade han hållt hus tills dess?) När vi står på vår vakt kollar vi ut genom fönstret och då stod han där och tryckte näsan mot rutan, innan han försvann snabbt. Jag skojar inte, hade han kommit tillbaka efter det hade jag börjat gråta, inte helt ok!

Efter vi konstaterat att han åter igen försvunnit hörde vi att det var folk ute, när vi kom ut sa Jonte - såg ni den mannen?

Inte undra på att jag var rädd liksom. Men de försökdrade oss om att han gått iväg och ställde upp på att följa oss hem. När jag nästan var vid dörren, KOM HAN TILLBAKA! Det konstiga var då att alla killarna började skratta och då, då förstod jag. Fy katten vad arg jag blev.

Jonte till gubben (pekandes på mig) - Det är henne du vill åt!

När gubben började gå mot mig skrek jag

- Jag ska kicka dig i nötterna!

Konstigt nog började han ta av sig masken då... Sen var det bara att hoppa på den skyldiga. Det var också länge sen jag var så arg! Men nu, i efterhand när jag lugnat ner mig och fått sparkas lite är det ju ganska kul. Det var verkligen en äcklig mask.

Jag måååste bara säga att idag har jag verkligen fått en underbar julkänsla! Jag fick en fantastisk fin promenad i morse där man såg dimman ligga under bergtopparna, allt var vitt och luften var sådär frisk och klar.. som den bara är när det snart är vinter. Jag fick värsta flash backen (hahah ursäkta stavningen) sen när jag var liten, men jag såg några barn springa omkring och kom ihåg vilket perfekt springväder det var; man kunde springa huur mycket som helst utan att bli svettig (beroende på kondition dock).

Dagens låt:




Men, inte nog med det dagen var inte slut. Idag är det ju, som nämnt 1a advent (which I lööööv) och det betyder JULMARKNAD. Och för att vara Fränsta blev jag mycket positivt överraskad. kanske inte för att det fanns så himla mycket fint men känslan, den var verkligen där.

Det var inte mycket som fattades idag... men det där sista får jag väl vänta med!

Igår kväll var det födelsedags fest för Hanna! Och då är det ju
självklart fest på agendan. Det hela började väl vid 19-20 nån gång men jag, Matilda och Petra hade inte så lätt för att komma igång så någon gång vid 21-22 kom vi iväg. För att snabba på processen skippade vi sminket och stastade på brillorna istället..

I brist på sladd mellan mobil och dator får ni helt enkelt försöka föreställa er tre assnygga tjejer i svarta kläder från topp till tå med feta brillor. Helt enkelt lite stjärnstil på oss. GRYMT!! - Var är VIP-rummet va?

Det var iaf väldigt kul igår, Matilda och jag övade lite julsånger i duschen. vad vi dock inte väntat oss var publiken i rummet bredvid, som bestod av Petras föräldrar.. smidigt.



To reality!

DET SNÖAR UTE!!!

Och det är heeelt underbart!! Det är 1a advent och julstämningen bara flöööödar här uppe i Fränsta. Kunde inte blivit bättre- Jag och Matilda tänka att vi skulle gå på gudtjänsten idag för att få sjunga Hosiana Davids son, meeeen så var den flyttad till grannbyn torpshammar. Tji fick vi! Men en härlig liten promenad i vintervädret fick vi iaf. När vi kom tillbaka blev det ett bekymmrande besök till sysalen och ett överläggande om jag skulle våga lägga ut mitt j*vla mönster på tyget.. det gjorde jag. Och nu får det väl bära eller brista.

Jag har förövrigt haft en väldigt omfattande 1a advent-rigning till mina nära och kära och jag älskar verkligen det här! Julmarknad, julmust, pepparkakor och julstjärnor! wiii!

I nästa vecka ska iaf Kodak ringa mig och då får vi se om vi lyckas skicka in den till Sundsvall så att den senare kan ta sin andra tur till Tyskland.. usch jag blir sååå deprimerad över det här!!

Till något roligare så är det bara NIO dagar kvar tills jag fyller år, vad nu det ska vara bra för...

Jag förstår inte riktigt hur det kunde ta såå lång tid att komponera ihop det förra inlägget. Lite löjligt enligt mig. Mwen väl gjort och jag hoppas fan över allt som hänt och börjar här! Eller ja kanske i måndags eller va det var. Det var iaf så att skolan tyckte att vi skulle ha ett Luciatåg på skolan och man fick anmäla sig frivilligt. Och skojar ni att jag ville!

HALLELUJA!

Äntligen får jag sjunga liite. Det blev iaf ganska många namn på listan så på vårt första möte kändes det positivt. Det enda negativa var sen när "ordförande" för gruppen utsågs och vi skulle planera repetitioner. Nej då var det ju at att hälften (som var artiser) plöötsligt kom på att deee hade så mycket att göra avv vi andra inte skulle räkna med dem. Med ultimatumet - Allt eller inget, blev resultatet att vi var 6 stycker kvar alla modeister (och en turistare). Kändes ju hoppfullt. Men! ger man sig in i något ska man göra det bra så vi sex tappra tågare beslutade oss för att fösöka öva varje dag fram till det är dags. Och i ärlighetens namn kan nog det behövas.

Men med fyra låtar på agendan tar vi ton och kämpar oss igenom. Vissa låtar går bättre än andra. Vad som känns riktigt kul är att Matilda är fantastisk, på alla sätt. Engagerad, DUKTIG och tålmodig. Så efter att alla gått sitter vi och övar stämmor (som hon hittar) och jag är i himeln. Shieeet vad jag saknar det!

Eftersom det är brist på kamera i min vårdnad blir det nog inte myckt till kavlités bilder, men kanske en och annan mobilkamerabild. Sånt ät livet och just nu är det väldigt sent för mig. Jag ska rida i morgon och det får nog bli ett till

HALLELUJA







på deeen!

Vilken kväll!

Den började bra med en trevlig bussresa in till Sundsvall med tjejerna. Jag är så lycklig över alla mina vänner! Men det var iaf så att jag, Maja, Alicia, Fanny och Linn skulle in på den efterlängtade konserten med Slagsmålsklubben på Stadshuset i Sundsvall. Och vi fick lov att sova hos Majas snälla släktingar så vi slapp ta kl 5 tåget hem. Vi till och med låna deras naaajsiga bil. Och eftersom jag numera är en nykter Johanna med körkort så fick jag köra. Hur underbart var inte det?

Men vi började med att för festa i källaren.. fast i början var det lite bråk? ;)



Eller det kanske inte var sååå seriöst...

Sen fortsatte festander med - Jag har aldrig. Och vid det här laget känner nog jag att vi vet det mesta om varandra, men låt oss ha den vetskapen i tystnad...!

För att inte dra ner stämmningen ökade vi takten och förberedelserna gick av bara farten!



Klassikern..


































Det var en grym kväll i källaren, och vi alla bidrog med lite smaskiga detaljer...

Vi fick för oss att lägga upp en direktbild på Facebook, det var väl inte det som var det svåra utan mer att alla skulle få synas hehe!



Men så länge man försöker...

Väldigt mycket fler bilder tog, både bra och dåliga innan vi skulle iväg. En del på Fannys fot, andra var närbilder på Linn, några (rätt många) kanske var på Majas rumpa och sen var de maaassa coola bilder på Alicia och en och annan egobild på mig... vad ska man säga!

Två minuter innan vi skulle dra åker SJÄLVKLART min kamera i golvet. jag menar vad är oddsen? Jag och kameros är inte så häääär tajta utan vi är lite mer isär. För mig känns det inte helt ok! Ledsen i ögan och med lite sorg i hjärtat fick jag iaf upp peppen igen och i bilen var vi alla på igen.

PAX FÖR DEN LILA!!

Och väl på Stadshuset, vad ska man säga... Det ägde! Eller jag ägde ALLA! på dansgolvet, min väderkvar var ouppnårbar. Känn på den du!

Humöret från helgens underbarheter i Stockholm har spårlöst försvunnit och nu sitter jag här och mår.. igenting. Eller allting och bara är så himla inte jag... typiskt trist.

Idag har vi haft modeillustration och faktiskt så var det ganska kul. Jag sög! som vanligt när det handlar om att rita men det hände iaf någonting. Vi fick till uppgift att rita oliak poser som vi senare kommer kunna ha användning för när vi ska rita kläder (så det kändes riktigt peppande) och sen fick vi gå in på detaljer så som huvud/ansikte, ögon, näsa, mun. Vi fick även prova på att rita händer och fötter (fast jag jag missade fötterna).



Jag hoppas veeerkligen jag blir bättre om man säger så..



Det var verkligen kul att rita ögon och näsor men munnar var riktigt svårt... ja det andra också som ni ser

Vi fick massor av papper som vi kan använda som hjälp.. tack och lov!



Lilla hjälpredan.

Vi fick också en uppgift som vi ska göra de två närmst veckorna. Vi ska nämligen göra en storyboard på en kollektion på sommarkläder 2010. Ur den ska vi välja ut en klänning som vi ska pressentera. Det ska bli jättekul att göra detta men jag känner att det kan bli svårt.. som sagt är väl teckning inte min starka sida...

Som jag lovat ska ni få se mina nya plagg. Till min hjälp hade jag Linn som fotade och regigerade, och det blev mycket bättre. Tack! Men alltså, det här var lätt de svåraste fotosesionerna. Det var inte helt lätt att få till något som fungerade. Men med 300 bilder till förfogandet var det iaf något som blev bra.

Det första är min kavaj, som vi hade som uppgift i skolan. Vi skulle göra ett liv (en överdel). Jag hittade ett Burberry-inspirerat tyg som jag fastnade för direkt och designen mer eller mindre hittade mig. Ja det kanske inte är så jätteavancerat men jag är nöjd... tillslut.





De bästa bilderna ska jag ha till min pressentation så de får ni se sen.


Sen har jag ju också gjort en julkjol.





Ego? Vaddå.. jag?

dessutom så gjorde jag klart min första stickade mössa! Den fick Andreas, hoppas han blev nöjd...

I helgen var jag och hälsade popsen i Stockholm. Jag har alltid tyckt om den staden men hade nog glömt bort lite hur mycket. Men allt kom tillbaka och en framtid där har jag inte svårt att se framför mig. Redan nästa sommar/höst vore livet!

Men jag åkte dit i fredags och efter en 5 timmarsresa var det härligt att gå ut och äta på den franska restaurangen Bistro Süd. Med mat i magen var det härligt att landa i huset och bara vara, sticka, dricka vin och umgås.

På lördagen sen började vi med att åka till Magasin 3 och kolla på den nya utsällningen av och med TAL R. Det var så shysst för jag fick lov att fota verken.





Tyckte den här skulpturen var så cool. Skulle lätt kunna göra en kjol utifrån den här designen.




Pappa tycket väldigt mycket om den här tavlan, han frågade t.o.m och man kunde köpa något av verken... tyvärr inte



Lite av varje som fanns att se. Den sista bilden visar ett rum där vi först trodde vi tittade på en skärm som skulle ändra färg, men det visade sig vara ett hål i väggen. Det var nog coolare än vad det låter.


Efter det var vi en runda på stan och jag kollade in märket som jag tänker ha som inspiration till mina byxor, Fifth Avenye Shoe Repair (som är mitt absoluta favoritmärke förutom Chanel såklart!)

Jag hade tagit massa inspirationsbilder meeen såklart har jagj råkat radera dem så det kan jag ju glömms. Men tur är väl att jag hunnit skissa ner ändå. Ville dock ha dem till min imageborad... another time.

När vi kom hem hade pops plannerat värsta goda maten: Fylld bläckfisk med champangerisotto! Det var himelskt! Bläckfisken var fylld med en röra på parmesanost, parmaskinka, jätteräkor och ströbröd... MUMA!

Men för att komma till denna smakuplevelse var man först tvungen att utföra vissa steg..



Dvs. man ska dra av huvudet och ska ut en genomskinslig broskbit och sen ta av skinnet... en aningen slemmigt!

Det kanske inte är den absolut vackraste maten jag ätit (därför får ni inte se resultate...) men OJ OJ OJ! jag blev mätt! Jättemätt till och med! Så himla nöjd. Min pappa, han kan då det här med mat.

Efter erfarenheten med bläckfiskarna gick vi på bio och såg den nya filmen om Coco Chanel; Coco, Livet före Chanel. Den var så himla bra! Jättefin film som kanske inte hade superfokus på just kläderna men det var kul att få någon sorts inblick på hur hon levde.

När vi kom hem festade vi till det på riktigt med ostron och champange! Fint ska de va! Det var första gången jag skamade så självklart var jag tvungen att dokumentera. Senare visade det sig minsann att jag också kunde få upp mina djur...!



Mumma!

Sista dagen med pops gick vi till Moderna Museet och kollade Salvador Dalí's utsällning! OH HERRE GUUUD!! Det var bra! Han var faktiskt en fantastisk konstnär, filmskapare, förafattare (kan väl disskuteras) och allt annat som han hittade på. Han kallade sig själv för en sorts mångsysslare. Men framförallt så fick jag bilden av honom att han var otroligt humoristisk och hade en känsla för det där med ironi. Pops och jag hade planerat på att vara där i två timmar eller nått men bara att se en film om och med honom tog 40 min och tiden rann iväg. Han var väldigt skicklig och det var jättekul att se hans "enklare" skisser. Jag kan väl säga att jag personligen uppskattade mer hans bildkonst än skulpturer.

Salvador Dalí kände också Walt Disney och tillsammans gjorde de en kortfilm Destino på ca 7 min och jag kan säga att jag rös konstant!

1946
Kontaktas av Walt Disney och erbjuds att medverka i produktionen av den tecknade filmen Destino. Filmen blir klar först 2003.

Nu, 02.26 är jag ÄNTLIGEN klar med den jäkla kavajen som jag jobbat på i all evighet känns det som! Den blev bra, faktiskt, jag är nöjd. Den blev dock inte sååå bra som jag velat men det var också min första! Jag tog bilder på den med mobilen men dockan har inte alls samma kroppsform som jag (mycket underligt) så det blev inte så snygg passform så ni får vänta. Som vanligt kommer jag tvinga Linn <3 att fota mig så lite feta bilder kommer sen.

Linn ska faktiskt fota en annan sak som jag också blev klar med idag; min julkjol! Den blev perfekt! Den sitter precis som den ska OCH ger utrymme för julmat utan att det syns ;) det är design det.

Eftersom kjag ska till Sthlm och hälsa på min kära pops i helgen kommer uppdateringen bli om än sämre än förrut så antagligen blir det en rewiew. Och förhoppningsvis ser ni bilder på mina kreationer!

Jag är en vääldigt schematiskt lagd människa, dvs (enligt mig) fungerar bra med rutiner. När man går i skolan så som jag gör på internat så är det lätt att veta vad man ska göra från morgon till kväll, men vad jag inte trodde var att det skulle bli så svårt att komma tillbaka till dem efter bara en veckas lov. Men där är jag nu. Det är onsdag och jag har inte lyckats hålla någon planering what so ever! i måndags missade jag både springturen (dock KAN jag inte springa med min förbaskade fot!) och african moves... igår var jägaren inställs så det fick iaf bli en promenad på två timmar, MEN IDAG när jag har box (which I loove) så pallade jag inte. Jag gick inte dit! Vad är det som tar åt en?

Vad som är skönt dock är att jag kan hålla på med mina 4 olika projekt som snurrar runt i huvudet. Ibland är det svårt att prioritera. Jag ska till Sthlm på fredag och hälsa på pops och innan dess ska jag ju hunnit klart med min kavaj men jag inser just i denna stund att det aldrig kommer att gå! Jag är upptagen hela eftermiddagen och kvällen i morgon att det finns inte ens en sekund att sy, illa illa illa.

Nu sitter jag iaf här på mitt rum och bara stickar och stickar och stickar och stickar..................

De flesta har väl varit medvetna om att det varit lov för oss här på Ålsta Folkhögskola och det innebar 12.5 timmars tågsittande ner till Lund. För nu var det är värt. Nej, det var jättekul att vara hemma, verkligen. Det var bara att det var annorlunda, mycket annorlunda för allt var sig precis sig likt. Jag vaknade 2 min innan jag skulle av tåget i Lund och med panik och avstigning tutandes i öronen fick jag en chock när jag insåg att jag stod på perrongen med trew väskor. Va fan gjorde jag där? Det var en lördag kl 06.04 och det var inte helt ok!

Väl hemma fick man sova någon timme innan det bar av till det nya Ikea med syster, jättemysigt att få lite syskontid med alla andra miljoner människor som tyckte att det var en UNDERBAR dag att shoppa på. Egentligen tyckte inte jag det. Min syster blev iaf fattigare och jag blev lättad av att åka hem, trots att jag nog bröt mot alla rondellregler som någonsin myntats ISCH!

På kvällen var det 20 årsmiddag för bästisgrisen Elise! Herregud att vi börjar bli så stora, det är ju inte riktigt klokt! Men kul är det och kvällen var galen. Älskar dig <3

Heeeelt underbart att träffa alla igen! Hela gänget <3

Sen skilldes vi åt allihopa och jag och Hanna hamnade såklart på Hercules, och det var BALL!!

Det var en naaajs kväll!!

Efter inte min så bittra runda.. beslutade jag mig för att springa av den i skrylle. Oh jag längtade så det nästan spratt i mig. Vad jag inte visste var att min fot skulle spritta till 2.5 km senare och göra det totalt omöjligt för mig att fortsätta. Det fick bli en promenix på 2.5 km gråtandes och haltandes i regnet för att sen göra hem. Jag säger det är svårt att se ut ur dubbelregn.. Tyvärr (eller kanske inte tyvärr) så var dagen inte över utan det skulle ju bli middag på kvällen, så men en omlindadfot i olika sjalar åkte jag iväg. Det är kosntigt hur folk man tycker om i ett samanhang kan förändras trots att allt är till synes likadant. Det blev en liten chock för mig, jag klarar väl inte riktig av det här med förändringar...

Fanns ju inte aaalls många att välja på...