liten i norr

Jag är ledsen klassen men det här med utsällning känns sådär kul, suck. Men jag har iaf varit duktigt och kollat upp över 30 jobb som jag ska söta, hoppas någon svarar. Denna helgen har jag verkligen ängat åt Norge och mitt CV, det är ju bra men så trist.

På senaste tiden har det här med att gå i skolan blivit lite för mycket som en vardag vilket gör lite lite småtråkigt. För egen del skulle jag bara vilja sitta och sy, bo i en storstad så man kan leva, och hitta på massa saker. Tyvärr kan vi inte sy hela tiden, storstaden är för långt bort för att kunna göra det ofta och det är helt omöjligt att hitta på något i 1,5 meter snö och -30 grader. Nej jag menar inte att gnälla men jag börjar känna mig sådär instängd.

Nej veckorna är lite roligare än helgerna, eller iaf mer effektiva. Men snart är det LOV och då blir det massa roliga utflykter. Det blev till Örebro för att träffa Ali, en sväng på Centralbadet, Bäckmans ska få en chans och pops och jag ska också försöka ses. Härligt!

För att inte bli helt deppig vaknade jag idag med lite mer beslutsamhet. Idag ska jag ta tag i saker och än så länge har det gått bra:

• Ring min far och pratat Milano
• Ring mormor och sagt att Gillet får hitta en ny page
• Ring mamma och kollat upp min försökring

Och nu ska jag börja maila och skicka ut cv så att jag kanske får jobb i Norge, halleluja!

Jag vet inte var eller när det började men denna dagen har börjat dålig och slutat lika så. Inte nog med att min kjol som jag sytt gick sönder igår, j*vla blixtlås.  Det var länge sen jag var så arg på någonting.. Sen visade det sig att det var omöjligt att laga så jag fick sprätta upp hela grejen, KUL! Men det värsta var nog när min tand gick sönder, skit-tand rent ut sagt! Dumma folktandvården som inte kan laga sina saker på rätt sätt. Nej, så för att sätta tillbaka den lilla plastbiten kostar det 600 - 700 kr, jag blir så trött. Tack och lov fick jag ett helt otrloigt efterlängtat brev ifrån London som gjorde livet så! mycket lättare!

 

Jag, Maja, Emma, Alicia, Anja och Cajsa som tog oss en tur in till stan sen för att kolla podier till vår utstälning på Kulturmagasinet. Sen satte vi upp några assnygga affischer som Petra och Fanny gjort, yeah!

 

Min sista besvikelse ikväll var när jag så duktigt gjort köpt egna uppladdningsbara batterier till min kamera men får till min stora sorg märka att de inte fungerer...

 

God natt

Jag har ju tänk på det här med Norge ett bra tag nu men nu tar jag verkligen hand om mina planer. Igår fick jag hjälp av Putte med jobb- och lägenhetssökningar. Nu har jag 28 mail från - Tipsa en vän. Jag känner att jag verkligen behöver det här, komma iväg coh jobba, jobba och jobba.

Idag fick jag ett mail från min underbara vän Hanna och hon skickade en tex som prickade alldeles rätt.

/>

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring

Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut

Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg

Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen

Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen

Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen

Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen

Jag gav upp för länge sen.


Jag älskar dig

Jag kan inte hjälpa det men jag har sånna vårkänslor! Det började med vårnyheterna i affärerna och nu min planering. Jag ser så mycket fram emot lovet med allt jag ska göra; åkta till Sthlm och träffa pappa, träffa Emilia, gå och kolla på Bäckmans, åka till Örebro (bokat), bada på Centralbadet med Hanna och bara vara ute och najsa! Senare i vår så ska jag till Oslo och söka jobb och jag har bokat biljetter till det hela, 11,5 timmar dit och 13,5 timmar hem, lovely. Jag känner mig så pepp! Jag har ju faktiskt tagit ett litet steg ur mig själv nu, nu gäller det bara att veta vart jag ska gå.. hjälp?

Sen känner jag såhär, vi ska ha en utställning med klassen v. 9 på Kulturmagasinet i Sundsvall. Till en början hade jag lite ångest över  hur jag skulle lösa projektet, men nu, tack vare Linn så blev livet lite lättare. Vårt tema är att vi ska utgå från ett fotografi som vi tagit i Sundsvall (eller någon annan tagit). Det enda fotot jag hade var på ett försörstört element som inte passade ihop med något jag hade. Men det fotografiet jag fått tag på nu passar väldigt bra ihop med mina kläder så det känns bra, det enda jag behöver göra nu är väl kanske en imageboard för att få en liten helhet på de hela.

Med livet framför mig borde jag gå och skissa.

Måste bara tillägga att idag har jag sånt jäkla flyt, nu har jag börjat skriva på mitt personliga brev (vilket suger att göra) och börjat komplitera mitt CV, it feels good!

När jag åkte till min far för någon helg sedan för att fira hans 50-årsdag så öppnade jag en bok jag fick på min student. Den boken gjorde att jag rös, i hela kroppen. Det var som om jag hittat tillbaka till mig själv, eller att den påminde om vem jag är. Jag fick boken av ett par vänner som jag nu tackar lite mer. Det var nämligen så att jag satt inne på In-gallerian och hade laddat upp med lite käk, jag slår upp boken och läser de första meningarna. Sen kunde jag inte sluta, boken var som tillägnad mig. Nu när jag läser förordet igen får jag inte samma rysning men det gör ingenting.



Boken skriven till mig

På tåget sen kunde jag inte släppa ifrån mig den. Den är så enkelt skriven, tydlig och rak på sak. Inga krussiduller eller försköningar. Det gjorde mitt sinne så uppslukad att jag tillsamans med en av min fars vänner hamnade i en intensiv diskussion om livet, möjligheter och val. Vi pratade om steg man tar, steg man inte vågar ta och de man missar. Det finns två typer av steg man måste ta, man måste våga ta steget ut, från sig själv. Sen finns det steget man tar mot det nya, det mer fysiska steget. Jag känner ofta att jag blandar ihop, mixar och trasslar in dessa två. Det är lätt att planera inför de här yttre, fysiska steget men för det inre, personligare, tar det stopp.



Därför är det bra med böcker, med människor man känner, som inspirerar och motiverar

Jag vill mycket och jag är kapabel till mer men vad är det då? Vad är det som gör så här? Jag kommer att ta mig i kragen, gör det jag ska men vad är det som avgör när? Räcker inte viljan?

Regi, vad det innebär, är jag. Lite flummigt och lite överdrivet må hända men så sant. Regi av Martha Vestin talar om att man behöver inte kunna allt från början, berättar om olika sätt att kommunicera med världen bakom teatern. Det betyder för mig att det finns en väg in. Det kan inte, och behöver inte börja på högsta nivå det är inte det jag vill. Jag vill skapa, fantisera och förverkliga. Det kan låta att jag med övermod vet vad jag pratar om men till viss del gör jag det. Jag har realistiska mål och en plan på framgång men den är lång.

Just nu sitter jag och målar med pastell min nya kollektion, ideérna är många men det är svårt, mycket svårare än vad jag tänkt mig. Vi var med klassen idag i Sundsvall och självklart svängde vi in på Olssons tyger. Helt lycklig fann jag hur mycket tyger som helst som stämde in på mitt tema och nästan alla var på rean! Det svåra blev nu, tydligen att få ihop det till plagg.



Jag försöker i alla fall


Något annat som jag också gillar att läsa är det här



ELLE <3 tyvärr ät nog detta mitt sista nr på min premunation.. trist att vara student

Jag erkänner; jag misslyckads! Trots att fördelarna övervägde nackdelarna men det var helt enkelt så att hungern tog över så jag åt. Jag åt en jätteäckligt pastagrej MEN jag är mätt, och glad. Det här med att bara dricka grapefruktjuice lät såm en väldigt bra idé men i verkligheten var det lite jobbigare, så kan det va. Kanske ett nytt försök får göras i sommar utan vissa stressfaktorer runt omkring.

Efter glacialen har vi varit i tidningen en hel del och dagen efter var jag och Petra i Sundsvalls tidning, tyvärr var journalisten kass så vi låter inte särskillt kvicka men vad gör man inte. Senare kom också en liten reccension från  Dagbladet och lite bilder. Kul att det har blivit så uppmärksammat. Vi hade också kassat in 23.000 kr under 4 timmar så vi känner oss nöjda. Förra året lyckades de bara med 11.000 kr. Suckers!

Nej jag borde börja skissa på min kollektion, speciellt nu när Patte vill ha tillbaka sin dator. Attans!

Ne jag måste bara klargöra en sak om den här grapegrejen. Det var faktiskt inte jag som störtade först! Det var redan vif middagstid som Petra kastade in handduken och förklarade sig som 1:a slaker. Det var konstigt det där, för redan vid tio-tiden började jag få huvudvärk och sen eskalerade smärtan hos samtliga tre. Vi klarade nästan en hel dag och Matilda klarade sig längst, hon hade inget att äta trots hon ville tillslut. Ett spännande försök som inte gick så bra. Kanske det fungerar bättre när vissa stressfaktorer inte är så konstanta...

Sitter och kollar på Köping, Ali ligger i soffan bredvid och halvsover. GulleMaja kom in med en påse godis till oss, trevlig kväll om jag får säga det. I morgon börjar skolan igen och är som en vanlig vecka. Känns som om det var ganska länge sen, back to the rutins.

I morgon ska jag, Matilda, Petra och Kajsa börja på ett litet grapefruktexperiment. Tanken är att vis aka bara dricka grapejuice i 4 dagar. Det ska bli spännande och se om vi orkar med det och om vi ens klarar av två dagar.

Jag börjar se fram emot lovet v 10. Då bär det av till Stockholm för att bo hos pops i en vecka. Jag ska få träffa Emilia! Så himla kul efter säkert ett års väntan. Jag ska kolla Bäckmans med Matilda. Åker till The Penningbridge (Örebro) för att hälsa på Alicia och göra massor av turistiga saker som att gå på Svampen (?) eller vad det nu var och slottet. Halleluja vilken trevlig dag och sen hoppas jag på lite party och trevliga mäniskor. Senasre tillbaka i Sthlm ska jag och Hanna bada på Centralbadet och lyxa till det lite. Jag ser helt enkelt att detta blir ett bra lov!



Ali goes crazy innan showen




Öva pose innan visningen




Matilda satsar på något nytt medan Anna och Kajsa kör säkra kort




Maja var söt och fluffig




Emma kollar om hatten passar. Jag agerade frisör och ett par stycken fick en rätt fyllig look.



Fanny peppar!




Vårt tema var ganska tydligt; det var isglacial och vintern är här. Därför skulle alla ha var sin snöflinga i ansiktet. Min var målad av Fanny. Rätt läckert enligt mig. Det var så gulligt, vår lärare Nina kom fram till mig och tyckte minsann att dagens smink var otroligt välgjort. Tack tack för den komplimangen!




Fanny är rätt skicklig på att rita på sig själv med.




Petra äger scenen!




Tina var här och hälsade på, Petras kompis från Umeå.




Linn hade ett horn i ryggen, mycket charmerande.




Eftersom det är Alla <3-dag denna helgen så bjöd skolan på en liten suprise!

Det är helt sagolikt bra väder ute och jag sitter fortfarande inne poch riskrerar att missa dagens få soltimmar men vad ska man göra, den är typ dagens efter och min hals skrovlar. Men mitt sunda förnuf säger mig att följa med Fanny, Petra och Tina till stationen för attb sen sitta och njuta av solen en stund. Skriver mer sen.



Det är ironiskt hur fint det är ute. För mig som skåning känns det väligt overkligt med hela snö- och isgrejen. Man kan köra bil på sjön, it's insane. Men vi satt där och njöt av solen och kände oss som riktigt pensionärer. Sen fick jag se något jag bara sett på tv innan; isfiske! Kanske låter töntig men jag kände mig riktigt turistig när jag fick se det och massa scootrar som åkte förbi, naaajs med norrland.

Under veckan som gått har vi haft isglacialen och vår klass första modevisning och det har gått så bra! Vi har fått så bra kritik så jag tror att vi alla längtar till vår stora visning den 20 maj inne i Sundsvall mer än någonsin. Till den visningen ska vi ha sytt en kollektion som vi kommer jobba på i 5 veckor, hela veckor! Lovely! Jag har lyckligtvis kommit på vilket tema min kollektion ska ha och har kommit på lite olika plagg, känns så kul. Till den visningen ska vi också ha anfdra som går i våra kläder och jag har redan flirtat in mig hos en som ska gå åt mig, heja Jessie!

Under glacialen så fick vi då lärea oss att skulptera i is och jag jobbade med petra och vi gjorde en prima ballerina!



Vår lärare var mycket, mycket nöjda med oss och vår tjej.

det har varit en intensiv vecka och efter vår andra och sista modevisning så gick hela klassen in i ett slags antiklimax och blev mer eller mindre apatiska. Vad ska nu hända? Jag har inget att sy på utan måste starta massa nya projekt och det var länge sen man stod helt utan något att fingra på, trist. Men jag tror, om ja känner mig själv rätt att det inte gör så mycket. För ikväll, äntligen, ska jag få sitta ner heelt stilla med min familj och titta på Breakfast at Tiffany's! Oh som jag längtat.

Nu ska jag hacka morötter.

Är det inte typiskt? Efter att ha kommit hem ifrån en trevlig lördag och söndagmorgon  hos min käre far beslutade jag mig för att ta tag i allt jag hade kvar i sysalen. Det blev två stor akoppar kaffe och en kväll somvarade till kl 03-04. Vid den tiden kände jag mig ganska yr och lite illamående men tänkte att det berodde på bristen av sömn. Tyvärr var det inte så utan igår bliev jag sängliggandes hela dagen men en hink bredvidd, inte direkt en favorit måndag.

Så både gårdagen och idag har varit riktigt tråkiga. Men idag har jag kunnat äta och sitta upp så bättre blir det. Det mest sorgliga med den här dagen var dock när jag skulle ut och slänga sopor och tog en sväng om de isskulpurerande människorna. Det såg så himla kul ut, och lätt. Folk hade kommit så otroligt långt på bara en och en halv dag!

Klockan är kvart över sju o h jag ska nog gå och lägga mig, vill så gärna vara med i morgon!

Varje år, varje vinter är det samma sak. Bara att det kom någon månad senare nu, därför förstår jag inte. Mörkret tar över och viljan försvinner. Att finnas till blir bara ett problem. Då kommer paniken. Stor, omtumlande och mycket ensam. Ingenting går och allt som inte är - jag älskar dig blir en förolämpning och kritik. Hemsk för alla andra, jag vet.

Men det blir lättare, största dippen var igår och det gick inte att hejda. Skönt att ingen bodde vägg ivägg. Det blir bättre och lättare. Idag har jag lyckats sy ihop fodertyget till ett helt tyg, lagt ut mönsterbitarna och klippt sönder igen. Sytt ihop fram och bak och nu i axlarna. Sist har jag vrängt. Skönt, riktigt skönt. I morgon kan jag fortsätta, efter totyrlektionen med Inga-Lena. (fast folk säger att hon är snäll nu)

Pricken över i:t som gjorde kvällen faktiskt på topp var en enormt glas varm nyponsoppa som jag fick av Alicia. Underbart!!

Att vara tillbaka i Fränsta efter Åre var inte riktigt lika bra som innan Åre. Med nya perspektiv har det bara känns, fel. Men vi allihopa kom tillbaka till en stressig vardar och det var bara att kasta sig in i "leken". De här alla arbetena jag skulle skriva blev väl sådär gjorda. Dräkthistorian är dock klar och redovisad. Arbetet till Inga-Lena njaa skisserna är väl klara men inte mycket mer. Blev okej nöjd med tre.



Inspirationen är Alfons Mucha som är min absolut favoritkonstnär.







Trots att jag inte jobbats så hårt med mitt Ljuva 50-tal så blev jag ganska nöjd. Kanske någon vill lära sig?

Ljuva 50-talet

 

50-talet var en helt ny tidsanda. Efter kriget började ekonomin gå upp och tillvaron såg ljusare ut. Det var full aktivitet på fabriker och det började bildas en marknad, för det mesta. Under 50-talet kom tv:n och blev en stor hit, människorna i hemmen samlades runt dem som en aktivitet. Det var också ett stort genomslag för reklamer som visade upp alla möjliga nya produkter tex. kylskåp, tvättmaskiner och andra köksartiklar. Varje reklam visades av den nya moderna kvinnan: håret, sminket och kläderna var perfekt. Det var nämligen så att hemmafrun hade fått en helt ny uppgift. Förutom att ta hand om allt i hemmet och vara en expert på allt som har med matlagning att göra skulle hon också se perfekt och proper ut. Det märkte man av även i dåtidens kokböcker som förutom innehöll recept hade bilder på vackra sminkade kvinnor i cocktailklänningar, nylonstrumpor och högklackade skor och ett litet förkläde som visade att den nya moderna hemmafrun både skulle vara en fantastisk värdinna och en mycket god hustru.

 

Hennes kläder kunde numera vara gjort av de nya syntetiska materialen som hade fått ett uppsving efter krigets tekniska framsteg, det var orlon (akrylfiber), rayon (viskos), terylene (polyester), courtelle (akryl) och självklart nylon. De nya fibrerna gjorde att man nu kunde experimentera mer med färger och former och kläderna fick nya uttryck. I filmer använde man sig av varma, mättade nyanser som framhävde de glödande hårfärger och den kraftiga makeup som var så karateristisk för denna tid. Och filmen gav en stor spridning av denna stil där USA var stor inom den materiella sektorn men där Paris var överlägsna i den kreativa begåvningen.

 

Eftersom ekonomin gick upp fanns det nu utrymme för den lite yngre generationen att ta ton; tonåringen. En ny målgrupp som kom att nästan ta över allt som har med mode att göra. Det fanns Beatnik-looken med lågklackade loafers och ballongkjolar eller rundskurna kjolar med ballerinas och hästsvans, man skulle se väldigt ungdomlig ut. När man dock senare kom in på collage hade man ett jumperset med en slätkammad page, lagom mycket make up, skjortblus, pärlhalsband med en ny, längre och snävare kjol med platta ballerinaskor och en sidenscarf knuten runt väskhandtaget eller håret. Hade man sedan en pärlcollier, korta, läderfärgade handskar och en Hermès-väska så var looken i det närmaste komplett. Ville man vara annorlunda anammade man istället den så kallade Collegestilen som senare även kom att kallas ”preppy look”. Den innebar ofta veckad kjol, tröja med skolnamn, klubbkavaj med skolemblem tillsammans med uppkavlade jeans och scarf till skärp. Men när nya frontfigurer gjorde uppror och började göra sina egna kläder med en ny stil med vadlånga manchesterbyxor, resårskärp, skjortblus med uppfälld krage, snusnäsduk om halsen samt platta ballerinaskor i randigt, rutigt och prickigt fanns det ingen tvekan om att alla skulle anamma det nya modet.

 

Under kläderna fanns det också ett stort och välutvecklat mode. Eftersom man hade riktat in sig på en av kvinnans främre erogena zoner, brösten, blev bh:n nykonstruerad. Modellen skulle vara strutig så att den verkliga formen anades. Den nya axelbandslösa modellen slog igenom när man fann den praktiskt till aftonklänningar. Konstruktionen sägs komma utifrån en modell på en hängbro gjort av miljadären Howard Hughes. Underbyxorna var fortfarande upp till midjan och på benen hade man strumpor så fort man blev för gammal för ankelstrumpor.

 

Även på natten fanns den trender som skulle hållas, den nya babydoll-pyjamasen blev en stor hitt efter den introducerats på vita duken.

Det var också ett nytt badmode som kom och förändrade, bikinin. Förut har baddräkterna varit som en miniversion av aftonklänningen med massa volanger och pynt på och inte särskilt praktiska.

 

Ett av de nya stora namnen var Chanel som gjorde comeback med sin typiska Chanel-dress. Till den hade man den lilla handväskan med förgyllda kedjan och på fötterna hade man istället för stilettklackar lågklackade skor och tvåfärgade slingbacksko. Andra stora designers som framträdde var Nina Ricci, Pierre Balmain och Hubert de Givenchy. Många av de här då stora märkena är om inte större idag.

 

Håret hade också en viktig det i 50-tals mode. Det hade många olika utseenden och var nog det som förändrades mest, och oftast. Man kunde antingen ha det bakåtkammat, tuperat, färgat, skärt med rakblad, ha i stripor eller bara uppsatt. Den enda man egentligen inte fick göra var att låta det vara orört. En ny typ av styling blev tillgänglig när möjligheten att färga håret hemma gavs. Då var det inte som idag att man gärna ser naturlig ut utan då experimenterade man med alla typer av färger och gjorde slingor i alla olika kulörer. Även sprayfärgen uppfanns och var betydligt mer skonsamt för håret men gav också en ytterligare möjlighet att förändra, oftare. När det italienska modet med kortklippt och ruffsigt blev det väldigt inne med lugg, antingen kort fransig lugg á la Audrey Hepburn eller lång, lite ojämn som Juliette Gréco. Det var framför allt de nya stjärnorna som satte trenderna, när det kom med något nytt skulle alla ha det. Vissa frissyrer blev så populära att de till och med skapades som peruker.

 

Med det korta håret fanns det ny plats för en ny accessoar; örhänget. De kunde antingen vara stora kreolringar eller stora knappclips. Förr skulle man ha stora hattar men med de nya frissyrerna var det inte att tänka på. De enda som fanns kvar att ha på huvudet nu var kulihatten, en basker eller pillerburken som var son en lite skiva av filt.

 

Förutom de nya upptäckterna med färgning och färgspray fick även kosmetikabranschen ett uppsving. Framför allt var ögonsminket i fokus. Det var breda linjer av eyeliner som gav en egyptisk känsla. Ögonbrynen var längre och naturligt bågade och munnen ljusare utan markerade amorbågar. Marknaden fylldes av ögonskuggor med matchande mascaror, kajaler och eyeliners. Färgerna var skarpa och känns för oss nu väldigt vulgära. Det fanns kombinationer som kopparfärgad mascara med grönglimrande ögonskugga. Även speciella hudkrämer skapades för att det skulle ges ett speciellt skimmer på huden, något som vi idag inte alls vill ha idag. Det tjocka lagret av smink var inget som var skamligt och bioduken var det till och med så att man gick till säng med det.

 

Stora namn:

 

Marilyn Monroe

James Dean

Audrey Hepburn

Elvis Presley

Grace Kelly (Hermé-väskan)

Irving Penn

Åre, det gick så fort och var så bra! Det var jag, Linn, Alicia, Frida och Petra som bestämde oss för att ta en otillåten semester i några dar till bergen för att försöka åka lite skidor. Vår bästa idé någonsin enligt mig.

Vi åkte i torsdags förmiddag och packade bilen full, proppfull. Planen var först att ta tåget, men nu i efterhand är vi nog alla glada att vi hade bilen. Frida var extra glad.



Vårt första stopp blev på Konsum.. exotiskt

Bilresan tog ungefär 2.5 timme och avnjöts med ljuvlig 90-tals musik, körsång var ett måste.