Är utan mitt "kom-i-håg"

Jag har ju rätt dåligt minne och det tryter ännu mer när jag är full så därför var jag så väldans glad när jag köpt min nya kamera, men lyckan var kortvarig. Redan för tre-fyra dagar sen började han (märk norrlänskan) krongla och ville inte starta. Eller så när han väl gjorde det stängde han av sig igen och man fick fixa och trixa hur länge som helst. Så det enda som fann att göras var att ordna upp det hela, om man säger så är det lättare sagt än gjort. Jag, Alicia, Linn och Maja åkte in till Birsta och skulle ta itu med det hela. Resultatet blev att jag nu kommer vara utan den i 4-5 veckor eftersom det var en utgående modell och ingen kamera fanns i samma klass.. BULL!!! DÄRFÖR kommer det alltså bli mest skriveri och en och annan dålig kamerabild (om inte mina goda vänner är snälla nog att lägga över deras bilder till mig... hint...hint...)

Denna helgen var vår första helg tillsammans på skolan, med skolan, i skolan. Och det har varit förvånandsvärt kul! Jag menar inte att jag inte trodde att det skulle bli ball men det har verkligen! varit kul. Igår hade vi vår första riktiga skolfest och trots de olika bråken hade jag mycket roligt (förutom lärargrejen). Människorna på vår skola är verkligen helsköna, en del har jag väl lite svårt att förstå MEN jag ska inte dra förhastade slutsatser för det skulle bara bli pinsamt om motsatsen bevisades, antar jag. Ikväll (efter utflykten) har det varit mys i... stuga 6? eller var det i stuga 4? Jag har ingen koll på det där. Men det har varit trevligt och allt sånt som hör till. Och såklart har vi stora planer till i morgon också, recheck på det senare!

Att börja skolan.. igen

Det är så spännande: mäniskorna, lärarna, husen, schemat, maten (till och med) så dagarna går så fort. Trots att jag och Matilda började dagen tidigt med att gå upp och gå halv sju i morse känns det som om det direkt blev kväll (och det beror INTE på ljuset.. än). Det är så intensivt och nytt. Vi hade vår första lektion idag, den gick ut på att lyssna på en gammal elev som gick här förra året som nu ska flytta till Sthlm och praktisera hos en designer och på en modetidning... så kan det gå. Men vi skulle också rita av varandra, det gick ju bra typ. Jag kan ju säga att jag och Alicia hade väl roligast men fick också de minst seriösa bilderna, får skärpa mig i morgon. När man flyttar till ett nytt ställe och inte har med sig alla sina kära ägodelar (med undantag för Matilda), för att man inte får så blir det ju så att ett stort rum blir ännu större. Så när vi (vårt enorma gäng som består av modeister, artister, journalister och turismer) skulle gå till Erikshjälpen skyndade jag och Linn på för att komma först, vi kom också ut sist. Men, en matta, ett skärp och ett ölglas (avsedd till té) rikare kunde vi nöjt gå till nästa stopp. Det har verkligen varit en bra shoppingdag idag!

Efter vårt äventyr med bara de "närmsta" var det dags för skolaktivitet som innebar att gå till Vikbron och grilla. Det skulle väl vara för alla 55 - 60 stycken som går på skolan men jag tror väl bara hälften hängde på. Det var en grymt härlig promenad och jag insåg att min nya passion är vandring.. får väl se hur länge det håller i sig.





Jag kan inte sluta säga hur vackert det är här!

Efter lite grillad korv och mys på bryggan började folket dra sig tillbaka, alla utom vi. Vårt lilla mjukiscrew satt kvar och njöööt av livet. Men när det bara var vi kvar kom också alla myggen till oss och efter att både trollsländan och malen kom på besök flydde vi. Men endast till Vikbron, om vi nu skulle gå dit för att se den måste vi väl ändå GÅ på den, sagt och gjort.



Eller nått i den stilen. En del av vårt stora gäng.

Vi gick i rekordfart hem, eller rättare sagt jag, Maja och Hanna gick i rekordfart. De andra kom långt efter och vi var grymt nöjda med vår "seger"... för allt är alltid en tävling.

Liten i Norr

Det är verkligen så det känns. Första gången jag såg bergen, skogarna, de enorma åkrarna och vattnet. Allt är stort, nästan oändligt och väldigt vackert, så när jag blev bemött att Mona och Göran blev jag helt överväldigad! Det är två helt fantastiska människor som jag uppskattar djupt och hoppas jag kommer att träffa mycket nu det här året, inte bara de på skolan. Allt är fantastiskt här, alltifrån dimman på morgonen, luften och ljudet.. det finns inte! Jag blev direkt kär i Mona och Görans underbara hus med ett fantastiskt "inne-uterum" vartifrån man kunde se ut över bergen.



Vad finns det att inte älska här?

Vi fick mat när vi kom och vi fann varandra direkt, det kändes som om vi aldrig gjort annat. Men som med alla flytter skills man åt så med lite seperationsångest for mamma och Tommy ifrån mig och jag var själv. Själv i Fränsta, själv i Norrland... Men vad gör det? Jag har inte längtat hem än! Med två dagar kvar tills skolan börjar fick jag möjligheten att bo hos mina nya vänner (känns dock mer som släkt) och få en försmak på det hela. Jag fick en guidad tur av Mona inne i stan, gosa massor med Einar och gå på härliga promenader.



Jag kan inte med ord beskriva hur hemma jag känner mig här.

Sista dagen hos Mona och Göras blev Einar tvättad, till allas förtjusning (utom kanske hans egen kanske). Det krävs mycket skötsel med en hund och speciellt en så stor som han. När han var ren och blöt hjälpte jag till med att torka honom och guuud så mycket kärlek man kan få! Om jag inte hittar någon av skolans killar ska jag absolut värva honom.



Vilken sötnos!


Avfärd!

Det får bli lite i oordning och så men så får det bli tills efter detta. Man vaknar så bakis att man inte kan stå, sitta eller ligga ner. Man måste packa och vet med sig att denna dagen innebär för många timmar i en bil + en extra åksjuka. Men med lite pepp av mamsen, syrran och Siri är det dags att packa ihop. vad man inte inser av att flytta är att man har sååå mycket saker. GAH!



Inte nog med att man hade ett rum att packa ut ur utan man har ett "förråd" också..

Med bilen packad till max är det faktiskt dags att åka iväg, till min lycka följer syster och Siri med. Precis som gamla tider. Så där satt vi inklämda och myste. För att inte bli mindre döende av resan övernattade vi i Sthlm hos kusinerna.. jag inser att ibland är man inte äldre än 8 när man tycker sånt här är underbart!!




Det enda tråkiga med den resan upp var vädret, det regnade konstant från det att vi satte oss i bilen till det att vi var framme i Fränsta. Men väl där var det underbart, det fångade mitt hjärta direkt och jag var såld.



Det växer mossa på skylten..



När minnena kommer tillbaka

Ibland tar det ett tag, ibland kommer de inte alls och väldigt ofta chockeras man av dem när man ser på bilder dagen efter. Så var det verkligen med denna kvällen, så hade jag inte haft den kameran hade jag inte kommit ihåg hur mycket jag kelade med Sebbe (och hur förfärad han va), hur Gabbe visade sitt hjärtmönster på bröstet, hur jag nästan visade brösten och massa mer! Jag vet inte hur jag ska förklara denna dagen. Men den började i stil med att jag och Kristoffer varit och köpt denna kameragåva och ätit glass. Till kvällen var det dags att säga Good Bye till mina vänner så vi gick till Myntha och började det lilla kalaset.



Vi ser helt otroligt gysiga ut...

Senare uppenbarade sig mina vänner, en efter en (eller två)













Men likväl som de kom droppade de av senare, utom de riktiga festprissarna! Och det var nu kvällen började på riktigt, gänget drog till Lunds. Till vår besvikelse var det knappt en kotte där, men det gjorde inget så länge vi hade mina snygga skor och en kamera!



Shit vad ni är bäst! Helt klart vad jag kommer att sakna... saknar

När Lunds nattliv inte passade längre dök några nya tomtar och drog med mig vidare ut till den sprudlande staden och vi hamnade åter igen på Myntha känns som om man är stammis där..



Varför inte göra oss vackra?

Natten rann iväg och vi vandrar vidare till Hercan.. det är nu mitt minne kan börja svika. Men till tradition tillhör posebilder och så även nu.



Kärlek!

Efter drinkarna, shotsen, ölen och champangen började det snurra och världens börjar bli så otroligt mysig! I allafall tycker jag att Sebbe är en gobit!



Undrar när han började tycka det var jobbigt...

Egentligen finns det för mycket BRA bilder denna kvällen men alltså, sen när man träffar på Gabbe och han överraskar en med en sådan kärlek.. vad ska man göra?



Jag säger bara vilken man!!

Stället stänger alla skiljs åt, utom jag och Hanna. Vi håller ihop i vått och tort och de flest fyllor. Massa "wanna be porr-bilder" senare ligger vi tydligen framför Domkyrkan och filosoferar över Lunds storhet. Och jag kan nog inte tycka att den dagen kan sluta på ett bättre sätt än så! Så jag vill bara tacka ALLA underbara vänner som var med och pallade sa sig till mig för att säga hej och hej då. Jag tänker på er!!

FRÄNSTA

Nu är jag här! Jag säger bara att det är helt otroligt! Efter 108 mil är jag här och det är fantastiskt, naturen är förtrollande (trots att det regnar och har gjort det hela tiden), personerna jag bor hos är så vänliga och ja trots min redan saknad efter mamma tror jag att jag klarar mig fint. Jag har tagit massa onödiga bilder, men de får ni se en annan dag. Just nu sitter jag inne på deras kontor och får tacksamt använda datorn och internet. Mona och Göran har ett fantastiskt vackert hus och en ännu mer underbar hund! En gigantisk sanktbernad som heter Einar, han bor redan i mitt hjärta!! Så jag hoppas att jag får möjlighet att umgås mycket med honom.

Sen var det ju det här med Norrland, som vi redan visste är det är ju lite speciellt och det fick vi bekräftat. Så fort vi passerat Sundsvall såg vi fyra raggarbilar lite för tätt för att kunna bortförklara dem, sen visade det sig att HEP STARS ska spela inte så långt härifrån på en bilutställning med just sånna bilar. Sånt är Norrland helt enkelt.

I morgon ska jag få tillgång till mitt rum och då kommer det upp lite mer info om hur det ser ut och kanske lite mer om vad det är för människor jag ska bo med. Jag undrar dock vad som hänt med mina vänner, vart tog ni vägen? Inte en enda har svarat på mitt sms så det känns lite tomt. Om ni vill så är det bara att ringa.

Jag tänker på er och försöker med jämna mellanrum kväva lite hemlängtans- och ensamhetstårar, men än så länge har det gott bra.  Så det är bara att kämpa på!

Flyttgång!

Det ÄR på riktigt, bara så ni vet! Fränsta är inget hittepå även om det är en miniatystad utan mänskligaktivitet och livsnödvändiga saker som uteställen och systembolag. Men det är inte ett skämt. Idag flyttade jag hem min säng och DÅ är det allvar. Jag fick en insikt av att jag skulle åka iväg sista dagen på jobbet, om vad det innebär och så men nu! Nu vet jag varken ut eller in. Jag har haft så många underbara dagar med mina vänner att jag inte kan förstå hur det ska gå utan dem. Jag har inte heller hunnit träffa alla jag vill innan jag åker iväg. Typ som min bebisKlara. Hon kommer vara 2,5 år innan jag ser henne igen och Minna, henne kommer jag nog inte känns igen. Det är väl detta som kallas sån där.. flyttångest? Men jag ångrar mig inte och skulle inte vilja byta ut det, jag vill mest bara att alla ska följa med. Är det möjligt kanske? snälla..
Men jag har verkligen blivit överraskad av alla! Alla som varit nära har kommit närmre och ni som jag känner nu är helt otroliga. Tack!! Men än återstår det tre dagar och nu jävlar. På torsdag smäller det, så ska alla ut och vi ska göra Lund så som bara vi kan.

HÄNG MED DET BLIR BALL!!

Farmor...

är en härlig kvinna. Bestämde mig för att ta en sväng till Ystad och göra ett besök. Det är alltid speciellt att komma dit, det ser ut som det alltid sett ut. På ett tidslöst vis har allt stått stil där medan livet fortsätter. Det var en bra dag med mycket promenader, sysnack och skratt. Tack farmor!



Första hjälpen

Plötsligt händer det...



Ute.. igen

Denna veckan har varit galen... både ondsdag, torsdag och fredag har varit partykvällar! Det var länge sen jag var så pepp flera dagar i rad. Men oj oj det har varit livat under min hatt! Men jag måste säga att i fredags var det underbart! Elise kom över och vi började med (som vanligt) klädångest och lite rödvin. Efter sen blev det Myntha som gällde och på menun var det mat som gällde (fyndigt nog). Det fick bli en underbar lax med en potatisomelett, till det ett otroligt gott VITT vin (alla som känner mig vet att rödvin är de beesta). Men det visade sig att vår gode servitör Viktor hade skills! Men inte nog med det, efter detta bjuder han på en helt UNDERBAR efterrätt av vit chokladmousse med bär och ett härligt dessertvin till. Vilken man!



Vi fortsatte efter vi ätit (nästan medvetslösa) till Malmö. Där fick det bli reunion med Sofia, Sara och Mimmi. Öl och skitsnack var precis vad vi behövde för att komma igång. Peppade fortsatte vi vidare, men hamnade på Debaser och där dog tyvärr jag. Det var inte vad jag ville så med lagom vingliga ben blev det bussfärd tillbaka Lund. Och där väntade ingen mindre än vår gode värd Viktor och det fick bli ännu mer vin och en knasig diskussion om syskonrelationer. Efter en flaska deckade vi rätt hårt, nästan sittandes. Vilket härligt sätt att vakna på.

Egentligen hade jag inte klagat på det dimmiga huvudet och den starka solen om det inte var så att jag skulle jobba kl 15 och kl 13 fick jag bokstavligen kasta ut min vän. Med nöd och näppe kom jag på tåget till Stångby och ett 13 timmarspass påbörjades. Fy fan vad ont i benen (för att inte tala om ryggen) man får av att stå och diska champangeglas, tallrikar och skit. Men till min räddning hade jag trevligt sällskap av ett par främmande killar fran Åkarp. Efter mycket råtta i ansiktet och faktiskt lite dans var man mör kl 04 söndag morgon. Äntligen fick man komma hem, ja det kunde man ju götta sig med i 4 timmar innan det var dags att gå upp igen. Då ska man tillbaka till stället för att städa.. JIPPI! Det tog en timme från att jag kom dit tills dammsugaren kom fram, vvad som hände innan dess ja det har jag ingen aning om. MEN!!! Det var det absolut sista jag gjort på det stället! Jag har inga nycklar och nu inget mer ansvar, halleluja prais the Lord! (kristerligt nog)

Lättad över att vara fri (från det tunga sommarjobb jag haft... eller?) åkte jag hem. Ett unns av ensamhet och sen kom Carro. Stackaren fick vänta på att en förvirrad (av trötthet) och äklig Johanna gör sig i ordning. Långsamt gick vi ut till staden och stötte lyckligt på Lovis och Frans (trevlig kille det där). Med massa mat i magen var det svårt att hålla ögonen öppna. Jag och Carro kom in i ett mycket sällsamt sinnestillståd och allt som handlade om fysik var väldigt jobbigt. Efter en utmattande promenad längs med Fiskaregatan beslutade vi att enda hjälpen var lite Champange från igår. Och det var det! Efter en flaska Champange, en flaksa vitt och lite rött mådde vi bra. Att ha en spexig kortlek var inte heller fel, nu kan jag många synonymer på Splitting The Bamboo, The Sheep,  Fixing A Nail, Lift & Pump osv (det finns ändå 52 olika).


Ta till vara

Jag märker att så fort jag kommer utanför de här fyra väggarna ser jag på stan en extra gång, försöker få in hur den ser ut, hur den luktar och hur den känns. Jag försöker fånga alla ögonblick och fånga stunden för att kunna minnas allt fint. Och Skåne är så fint. Jag älskar alla åkrar, jag älskar att jag kan alla vägar jag åker på.

Jag och Sofia var och tog oss en helt underbar promenad genom Botan och Proffessorstan. Så många gånger man gått där och varje gång tycker man det är lika vackert! Undrar om Frästa har några sånna kvarter? Jag betvivlar det..



Hos mor

Jag har faktiskt längtat hem till mamma och Östra Ingenstans så det var riktigt skönt att komma hit. Äntligen har mina magsmärtor gått över så nu har jag  frossat i mammas hemlagade mat och kakor! (säkert det bästa att bota en sjuk mage på) så nu är man här och har det bra. MEN jag längtar redan tillbaka till mitt rum (hur dumt det än tänkas tycka), eller "mitt" rum måste jag väl säga (för Kristoffers skull)... Jag förstår inte varför jag bara inte kan njuta över att vara här. Det är helt otroligt vackert, det är så underbart tyst och jag är med min sötaste mor, men tralala nu så vill jag hem.

Annars har det varit en bra dag, enda sen London där jag träffade Mike (woff) har jag saknat Siri (miniwoff): min systers underbara valp! Hon är verkligen DEN gulligaste jag någonsin träffat, och det bästa är att jag är hennes andra favorit! (min syster får väl ändå lov att vara nr 1) Hon är faktiskt min favorit också, vilken tur tänker jag. Dessutom är hon sjukt bra på att se sånt som inte jag ser (jag ser fram till min nästipp, och det är inte särskilt långt) som tex. vi var på Erikshjälpen idag och stod och tittade på massa kläder och jag tyckte det ju inte var nått, men med syrrans ögon blev det två sjukt härliga koftor hem. Så sjukt nöjd!

Igår träffade jag tjejerna på lökis och jag inser att det är inte alls långt kvar nu tills det bär av till fjärran Norr. Det är bara tio dagar! Så sjukt skumt. Allt det här med att träffa alla, njuta av stan OCH hinna flytta och packa börjar bli lite stressigt. Jag sjukter verkligen upp det (känns inte riktigt som jag). Men jag vågar inte börja packa för då känns det som om tiden här blir ännu kortare. Jag längtar, det gör jag men jag vill verkligen vara med! Haha svartsjuka jävel som jag är.


Med min underbara Sofia

Visst är det konstigt att man ibland finner vänner som man bara klickar med? Det var längesen jag skrattade så mycket med någon och så ofta, så himla befriande. Vi beslutade att åka till stranden med några av Sofias vänner och vädret var underbart!




Det var sol, värme och vatten. En sån sommardag man längtat efter så länge nu. Men så åkte vi till Lomma och det var pizza på menun. Vi fann en perfekt plats (trodde vi). Det visade sig dock att allt och alla också tyckte det var den bästa platsen. Speciellt alla jävla bin!! och NYCKELPIGOR! En kan ju vara fint och lite sött, men när de är i miljontal är det bara skrämmande. De flesta tyckte som tur var bäst om Sofia och hennes kebabpizza, lite extra protein i den såsen.



Men jag ska säga att alla (fruktansvärad och groteska) insäkter var inte det mest chockerande som hände på den stranden. När gryningen kom började också alla människor komma. Men det var ENBART fjortisar, och råga på allt så var det inte nog med att ha kortkort och vara massmejkad utan man skulle ha högklackat också! Asså va fan? På en strand? Vi satt där och skrattade 

 - tänk sen när hon går i sanden då blir det inte mycket klack kvar

 - Ja, man har högklackat för att få snygga ben, vilken miss!

Där satt vi och hånade, men tänka sig när hon började gå!.. sjönk hon i sanden. Jag måste nog säga att jag var den som var mest förbryllad och chockad över detta intiativ av henne. Oj oj.
Efter ett tag fick vi besök av också fjortiskillarna med kasslerben. Aj! säger jag bara, man måste ju strypa blodet ner till fötterna? eller?
Vilken kväll vi hade, det blev underklädsdopp och mycket skratt. En helt underbar sommarkväll med otroligt roliga människor med diskussioner om Mega Hit, sjuka telefonsamtal om råttdanskar och massa annat. Visst är det konstigt att det är alltid när man ska iväg som man hittar guldklimparna?

Utekväll med mina kära

Oh jag fick träffa alla jag älskar! Haha det var så kul när jag stöter på min vän Hanna och man ser hur sliten och jävligt trött hon är men hon springer fram till en och kramas. Det är kärlek!

Dagen fortsatte iaf med att jag träffade Elise och guuud vad underbart det var! Massa iskall öl och lättdrucket rödvin. Dock en jävla massa klädångest! Inget satt rätt men allt satt fel. Suck! Tillslut kom vi iväg och var rätt vingliga på foten. Första destinationen fick bli Kulturen och där blev det (tänka sig) ännu mer öl!




De e najs!

Partysugna som vi var (jag hade svårt att sitta still) terrade vi tjejerna tills de tillslut döck upp och sen bar det av! Ja kanske inte så långt men till Hercules iaf. Och så länge det är vi är det alltid de bästa kvällarna!


Äntligen hemma!

Det är faktiskt sant, jag har längtat hem nästan oförskämt mycket! Men jag förstår varför, jag kände en stor förändring när jag var iväg vilket gjorde att jag inte riktigt kände mig som mig själv (tyvärr). Men det har gjort att jag inser mer om mer vem jag är och vilka egenskaper jag prioriterar hos mina vänner och faktiskt så känns det helt underbart! Så när jag kom hem var det med pirr i magen och nästan tårar i ögonen som jag möttes av mammas öppna armar på Kastrup flygplats. Jag inser att familjen är min största trygghet och det jag lever för. Att ha en familj är det viktigaste för mig.


Förändringar händer, man måste bara jobba på att mötas i mitten <3

Det som händer nu att jag ska packa upp alla grejer för att sen packa ner dem igen och flytta. Och jag längtar verkligen till Norrland, jag känner verkligen för en nystart! Nya vänner, ny miljö och nytt allt och maaassa MODE!!! (hoppas jag)

Förresten så är jag sjukt sugen på att göra en till piercing men mamma sa att hon hade blivit så jäkla arg så tordes jag inte, men jag vågade leka med fantasin:

(miss poaser!)

Otur i turen...

eller det kanske har varit tvärtom. Jag och Bulle har haft de sjukaste dagarna här, inget har gått som planerat. Men vi lärde oss att ta det mer som ett skämt, annars hade vi jävlar i mig gått under. Men jag ska säga att igår var en riktigt bra dag! Vi var på Zoo, och kom i tid och det kändes sååå bra!
 


Men shit vad vi ansträngde oss, gick upp så jävla tidigt och var så himla trevliga mot alla.. tills vi väl kom fram. Och där var det helt underbart, vi dog på alla fina djur och blev helt galna i alla grodor, ödlor, röda pandor och massa andra djur. Jag skojar inte att jag såg världens sjukaste djur, jag undrar va fan som gått snett.

           

Men jag måste erkänna att jag verkligen gillade fiskrna mest, de kändes mest ja aktuella. Jag såg massor som jag vill ha! Men de var sånna fansy saltattensfiskar som lever med massa konstiga korraller och grejer, men ojoj.

Efter vårt utmattande Zoobesök åkte vi mot vår första kulturella upplevelse. Vi åkte till Estroric Collection of modern italian art där vi såg en utställning av och med familjen Missoni. De är en familj som i början av 60-talet började experintera med färger, men de gjorde det på ett helt nytt sätt de började använda skiftningar och nyanser som tog deras tyger till en helt ny dimension. Jag tyckte verkligen om att se hur de hade gjort. Blev helt tagen av deras färger, tror att jag tyckte bättre om den än Bulle men men man kan inte få allt alltid (har jag lärt mig)

Slödag

Idag har varit min och Bulles "göra ingenting-dag" och vi har lyckats utmärkt med den planen, någon gång ska man ju lyckas! Så vi började dagen tidigt, för ovanlighetens skull med att göra: ingenting. Sen fortsatte vi med att fila på min blogg (tada!) seeeen fortsatte vi göra ingenting. Ahh ibland är det naaajs att vara helt groteskt äcklig och seg. Tillslut fick vi med nog energi att orka beställa hämtpizza, och det var verkligen det bästa vi gjort!!

 

Efter maten hände något mycket drastiskt, jag och Bulle fick en energichock och busade med Mike. Det är Bulles au pairfamiljs hund som är helt underbar. Han är så sjuk! Han älskar att leka med sin boll och ha dragkamp. Men han gillar också pussar så jag försökte ängna vår tid till sånt viktigt.


Utkast: Med massa ...

Med massa planer, förhoppningar och förväntningar har jag åkt till London, och  till min bejbi Julia. Jag tänkte mig en resa som var helt späckad med sevärdigheter, vintageshoppning, och musikaler istället har det blivit en lugnare feeling på det hela. Vi har shoppat, shoppat och ja shoppat lite till. Men sanningen är att jag inte räknade med att spendera tid med Bulle krävdes lite lugn också (på ett positivt sätt såklart). Men jag måste säga att shoppingen är riktigt bra här! Jag är ett stort fan av Primark (som om jag är ensam) men det är otroligt. Men förrutom Oxford Street har vi vart på Portobello Market vilket är nog den härligaste marknaden jag någonsin varit på! De hade allt jag någonsin velat ha, problemet är väl bara att välja.

Vi har också varit återkommande besökare på den lokala pubben, vår stora feta utgång blev istället massa skratt med öl. Det var ett grymt mycigt ställe riktigt engelst tyckte jag det kändes som. Eftersom Bulle varnat mig om att alla Londonkillar man möter blicken med vill antingen få hem en i säng elle mörda en höll jag blicken på henne
(med eller utan samtyckte).






Nu till det senaste, igår visade Bulle mig ett av de ballaste stället jag varit på, The Church. Det håller på vartannan söndag mellan 12-16. Grejen med detta är att man är utklädd, så då fick vi helt enkelt använda oss av vår kreativitet och resultatet blev riktigt lyckat!





 
Men den dagen slutade inte där utan efter det åkte vi hem och bytte om och tog bort evetuella ränder och begav oss ut på nya äventyr! Destinationen var The Queen's Head vid Piccadilly, det var komedi på agendan. Jag var förberedd på att jag inte skulle förstå allt de sa, men halleluja ibland fattade jag inte ett ord! Men efter hela spektaklet träffade vi Dale han som organiserar det hela och vi hade så jävla kul! Jag kan förstå att det inte kan vara lätt att lära sig ett nytt språk men det var länge sen jag skrattade så mycket när någor berättar hur gammal han är.

 


RSS 2.0